Piller, pulver och blodiglar

Idag hämtar man sin medicin från apoteket dit det levereras. Annat var det förr där apotekarna gjorde nästa alla piller själva. En av Luleås apotekare var Linnea Corp som arbetade en stor del av sitt arbetsliv på Apoteket Lejonet. Där fick hon veva pulver och hämta blodiglar ifrån källaren. Och apoteket hade till och med ett eget djur.

Apoteket Lejonet i Luleå startade redan år 1800 och låg där Norrbottens-Kurirens senare hade sina lokaler. Men först i Norrbotten var man inte. Redan 1765 öppnade apoteket Renen i Piteå. Dessförinnan fanns närmaste apotek i Umeå. Apoteket Lejonet har inte fått sitt namn efter kvarteret Lejonet. Kvarteren fanns inte vid den tiden, men det var vanligt att apoteken tog namn efter just djur.

Apoteket Lejonets personal i början av 1930-talet. Från vänster: Elisabeth ”Lisa” Holm, apotekare, Anna-Marie Johansson, blivande apotekare, Linnea Corp, tekniskt biträde, Signe Hansson, farmaceut och eleven Maud Lindblom. Taxen heter Johan.

Bilden ovan är tagen i början av 1930-talet. Linnea Corp är damen med den svarta rocken. Stadsarkivet intervjuade Linnea 1995, då hon var 93 år. Hon berättade att hon föddes i Skurholmen 1902. Linnea var ett av sex barn i familjen och började Östra folkskolan med sju år. Först bodde de på Svartön och sedan byggde fadern ett hus på Åsgatan. Det var ett trevligt område tyckte hon.

Fadern jobbade för Frejabolaget och var anställd vid kranen där. Han var intresserad av trädgårdsskötsel och hade vinbärsbuskar och lite av varje.

Långt yrkesliv på apoteket

Linnea började som elev på apoteket Lejonet 1920. Som sådan och utan utbildning hade man titeln teknisk apotekspersonal och fick ha svart rock på sig. Den seden försvann senare efter att personalen, enligt Linnea, ifrågasatt detta.

Apotekaren hade en längre medicinsk utbildning, ca fem år, och farmaceuten en kortare medicinsk utbildning i bagaget.

Apoteksdisk med många flaskor i bakgrunden, 1950-tal.

Apotekets receptur där man gjorde i ordning läkemedlen, apoteket Lejonet 1950.
Foto: Gustav Holmström

Piller och blodiglar

– Här är burkarna i recepturen där man sitter och gör i ordning läkemedlen. I början fick man göra nästan alla piller, pulver och tabletter själv. Burkarna skulle dammas av (?) nästan varje dag. Det fick vi hjälpa till med. Ett särskilt giftskåp fanns också, det låstes på kvällen.

– I ett särskilt rum på baksidan satt vi och vevade pulver, kapslar och allt möjligt. Apparaten där vi trillade piller var en träskiva med en räfflad järnbit. Det fanns nikopodium, ett slags mjöl som man talkade med så att pillren fastnade.

– Vi sålde även blodiglar, det var det värsta jag visste. Jag kunde inte med det där. De kom från södra Sverige eller utlandet. Men så kom kriget, då kom det inga. När kriget var slut fick vi in dem igen. Det värsta jag visste var att gå ner i källaren och öppna en burk och där virvlade de runt. Det låg en sten på locket. Man skulle ha en liten burk med vätska och skruva igen en kork för de köpte bara en i sänder.

Linnea tycker ändå att det har varit ett bra arbete och hon trivdes fantastiskt bra.

– Jag avancerade och fick hjälpa till i recepturen, det var en stor ära, berättar Linnea.

Även Linneas syster Anna började arbeta på Lejonet.

År 1960 firade de 40 respektive 35 år hos samma arbetsgivare. Linnea avled 94 år gammal, ett år efter att intervjun gjordes.

FAKTA: Kommunens historiska bildarkiv

  • Luleå kommuns stadsarkiv har cirka en miljon fotografier och negativ i sina samlingar, varav de äldsta är från 1860-talet.
  • Genom det historiska bildarkivet på webben finns nu flera av fotografierna lättillgängliga för alla kultur- och lokalhistoriskt intresserade.
  • Arbetet med att fylla på det historiska bildarkivet på webben pågår fortlöpande.
  • Här är Luleå kommuns historiska bildarkiv Länk till annan webbplats.

DELA VIA SOCIALA MEDIER

Text: Ulrica Öhman

Foto: Luleå kommun, stadsarkiv

Logotyp